Reklam i Indonesien

Det råder en enorm övertro i Indonesien på i princip all reklam. Här finns heller inga (fungerande om det nu finns några) konsumentlagar som kan skydda mot förvillande budskap i reklamen.

Dessutom tror man på mjölk. Jag har inte klart för mig varför det är så – kanske för att holländarna som koloniserade landet i över 300 år drack mycket mjölk, var långa och ljusa i huden?

Gränser för vad mjölk(pulver) kan göra för mänskligheten finns inte. Man blir självklart klokare av att dricka mjölkpulver (från Procter&Gamble, Sara Lee, Unilever – ja ni kan väl alla multijättarna?), barnen blir klokare, mer kreativa, artigare, snällare, blir längre och får självklar en vitare hy.

Vuxna blir också starkare, vigare, slipper diabetes och osteoporos. Självklart finns det specialpulver för gravida kvinnor som gör att fostret är smart redan innan födseln. Och en bra ratio mellan FOS och GOS tjatas det alltim om. FOS kan jag tänka mig vara fosfor, men GOS beats me….

Det var nog egentligen inte förrän jag uppmärksammade hur attans svindyra pulvren är som jag blev riktigt arg på reklamerna. EN burk kostar 180 kr, jämför det med minimilönen som ligger under 700kr/månad.

Det finns hur många rader som helst med mjölkpulver
på Carrefour i Yogyakarta!

• Posted in: Okategoriserade