Kaffe från Aceh (kopi tarik)

De senaste dagarna har jag varit ensam – Mehd är en sväng på Bali. Vi håller på att samla ihop oss inför hemresa och behöver fylla på lagret här i affären. Jag är hemma och packar lådor och handlar smyckedelar. Idag har jag spenderat nästan 3 timmar i min favoritaffär som naturligtvis säljer pärlor och smyckedetaljer. (Förresten tycker jag inte om det svenska ordet pärlor, som ju innefattar allt man trär på tråd. Engelskans två ord pearls och beads är mycket bekvämare). Jag avbröt med lunch mitt  i shoppandet, eftersom det skulle ta ett tag för expediterna att plocka ihop allt jag ville ha.

Jag tänkte prova ett bageri som jag visste låg nära (affären ligger i ett område som jag inte är så hemma i). Det stod patisserie & Boulangerie på skylten så jag såg fram emot nåt gått och en latte.
Det kunde man ge sig på – inget annorlunda än vanliga indonesiska “bagerier”:  trista bullar med sött klet i. Nä, det fick bli nåt annat.
Inte så långt därifrån ligger ett gatukök som lagar mat ifrån Aceh på norra Sumatra. Mehd har varit där och ätit nån gång med sina fotbollskompisar, så jag provade.  Tomt när jag kom in men sen droppade det in kunder och var snabbt fullt i restaurangen.
Jag fick en meny, en penna och ett anteckningsblock. På många enklare matställen är det så man gör. Fyller själv i vad man vill ha och lämnar tillbaka anteckningsblocket till servitrisen…

Maten från norra Sumatra är influerad av både indier och araber. Om man kikar på kartan så är toppen på Sumatra ett ganska naturligt stopp på dom långa seglatserna handelsresandena gjorde för hundratals år sen. Jag hade faktiskt glömt kopplingen och när jag fick min mat så började jag nästan gråta av lycka. Det smakade riktigt indiskt. Fantastiskt gott starkt curry-kryddat. Till det drack jag citronjuice och efteråt en traditionell kaffe: kopi tarik. Man blandar kaffe och kondenserad mjölk genom att hälla fram och tillbaka mellan två kärl. Det låter ganska anspråkslöst, men det är verkligen en konstform. Resultatet blir inte så dåligt heller. Redigt med skum, som en riktigt latte. Väldans gott. Ägarinnan var väldigt trevlig och tillmötesgående och när jag såg att dom även gör ett indiskt bröd roti prata, som även är likt det marockanska brödet rgifa, så lovade jag att komma tillbaka.

En härlig dag helt enkelt….

• Posted in: Okategoriserade