Ett liv vid poolen

Inte varje dag hänger vi vid poolen, men någon gång ibland tar vi oss iväg till hotellet med uråldrigt gym och en helt schysst pool. För en fågelskådare är det också ett extra plus att det finns häckande nunnor och risfåglar i palmerna.

Om man nu mot förmodan skulle tröttna på poollivet, så kan man ju botanisera bland orkidéförsäljarna och deras utbud.

Ett gott mellanmål:)

Indoneser älskar att äta, gärna små snacks genom hela dagen. Och även dryckerna är ofta matiga. Det finns SMTJ som är en varm dryck gjord av mjölk, honung, ägg och ingefära. Mehd gillar den, men jag dricker inte gärna ägg.

Däremot tar jag gärna en Es Dawet ibland. Det är färsk kokosmjölk som sötas med palmsocker och så har man i det där rosa slisket ni ser på bilden. Har inte koll på vad det är. Det gröna som ligger på botten är i alla fall en gelé som görs av blad. Troligen väääldigt nyttigt. Gott är det och man blir ordentligt mätt av kokosmjölken.

Blommor

Det går väl inte så där värst bra med våra blommor. Men det kanske inte är så konstigt eftersom dom är styvmoderligt behandlade – minst sagt.
Men vår cattleya (tror jag) tänkte inte ens berätta för oss att den blommade. Alla 3 blommorna var vända in mot väggen och det var av en ren slump vi såg knopparna. Nu får den baske mig visa upp sig!

Utsikt

I söndags var vi med vänner på fiskmarkanden i Depok på sydkusten inte långt ifrån Yogyakarta.
Alltså, jag är inte mycket för direkt sol (finns inte ett träd där) och stora folksamlingar. Då kan man ju undra vad vi skulle göra där under en långhelg när dom flesta indoneser är lediga. Jaja, ni kan ju undra det men vi skulle äta färsk fisk. Mehd blev helt överlycklig för det blev också inbeställt både krabba, räkor och nån sorts mussla. Väldigt färskt och billigt – vi betallade 100kr för fyra personer inklusive dricka.

Men höjdpunkten för mig var fikapausen efteråt. Vi åkte upp i bergen ovanför stranden och satt under palmtak och njöt av kaffet och den svala havsbrisen. Helt ljuvligt!!

Uppföljning på konstiga ord/maträtter.

Maträtt är det väl inte egentligen, men här är en bild på snacks från Kemiri på östra Java. Snacks och kakor är ”big business” här. Alla städer och regioner har sina egna specialiteter och när man kommer hem från en resa så ska man släpa med sig snacks och kakor till både folk man känner och inte känner…
Nåväl, dessa snacks har vi fått och Mehd har mycket modigt smakat på dom (som är gjorda på tofu). Han hälsar att dom nog smakar som dom heter.