Azaleor och läxläsning

Sista dagarna hemma i Sverige var både oerhört trevliga och lika sorgliga. Alla kollegor på arbetet kommer att skingras, så det finns ingen fast punkt att träffa alla på nästa gång jag kommer hem. Jag kan inte heller få något extraarbete där, så om jag ska fylla på reskassan är det sjuksköterskeriet som gäller…..
En härlig promenad i Azaleadalen med L var uppfriskande och gav så mycket energi. En fika under parasoll medan regnet öste ner var inte heller dumt. Fotbollsmatch, kvällsfika och läxläsning med brorsönerna var också helt ljuvligt!
Bra att fylla på med positiva upplevelser inför den långa långa flygningen som jag alltid gruvar mig för. Jag har varit väldigt flygrädd och rester finns helt klart kvar av det.

Annonser

Resväskan….

En vän frågade igår om jag köpt på mig massor med saker här i Sverige som jag ska ta med mig tillbaka.
– Nejdå, svarade jag, jag ska lämna det mesta här (jeans, långärmade tröjor och sånt). Det mesta jag tar med mig är presenter.
Så nu tänkte jag att jag ska kolla hur det ser ut med resväskan. Men, ojojoj, vad mycket saker som ska ner i väskan. Böcker, tidningar och artiklar tar ju en hel del plats (och tyngd med för den delen). Mehd’s nyinköpta kängor st44 tar ju för sjutton halva resväskan. Och alla nötter, chokladkakor (presenter ;)) och annat ätbart som är svårt att få tag på i Yogyakarta.
Men jag har strategiskt lagt allt på sängen – så jag MÅSTE ta tag i det idag. Lite finurligt tycker jag, så att jag får några dagar på mig om jag skulle behöva prioritera bort saker……

Vad händer nu?

Sista dagen på arbetet igår. Den avslutades med en oerhört smarrig räkmacka från Heaven23. Vemodigt var det i alla fall – vi kommer alla att skingras och påbörja nya karriärer. Min karriär leder mig tillbaka till Indonesien. Till Mehd och våra indonesiska vänner. Det ska bli riktigt roligt att komma tillbaka och träffa alla. Även om jag bävar för värmen och smutsen.

Jag flyger nästa torsdag med Lufthansa via Frankfurt och en mellanlandning (Singapore eller Kuala Lumpur) innan jag landar i Jakarta på fredag kväll lokal tid. (Tidsskillnaden är 5 timmar sommartid och 6 timmar på vintern. Jakarta ligger före Göteborg). Jag hinner inte med sista flighten vidare till Yogyakarta så jag får övernatta på flygplatshotellet. Jag ser faktiskt lite fram emot det – sova ut ordentligt efter den långa flygresan och en rätt schysst frukostbuffé. Jag kommer ikapp jetlagen ganska bra på den övernattningen.
Sen är det ju min ”materiella jetlag”. Den tar lite längre tid att komma ikapp. I Indonesien är vår standard rejält mycket lägre än i Sverige och jag brukar vara grinig i ungefär 2 veckor innan jag acklimatiserat mig.